- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
118

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

118

det*) — sammanfattningen, grupperingen samt vägleda
mottagarens uppmärksamhet och underlätta hushållningen
därmed. De kunna ge omväxling och rörlighet, men begagnas
med förkärlek i den betraktande och sentensrika poesien,
— sentensen, den sinnrika satsen, bildas, just av dessa
retoriska figurer.

Jämte de nyss nämnda höra hit de s. k. pointerande
eller fixerande tal vändningarna, som syfta att åstadkomma
stegring (emfas) genom stark betoning av vissa delar i satsen,
av vissa där uttryckta föreställningar. Härvid har man
särskilt att räkna med motsatsverkan, — kontrasten är ju, som
vi sett, av genomgripande betydelse för diktens både inre
och yttre gestaltning.

Den enklaste form för kontrast i språkuttrycket är
antitesen: en föreställning belyses genom att sättas i direkt
motsatsförhållande till andra, vilka med den förra kunna
jämföras. I högtidligt betraktande poesi samt i satirisk
(epi-grammatisk) är denna »figur» särskilt på sin plats. Redan
i vår äldsta konstdiktning under 1600-talets senare del blevo
antitetiska uttryck en viktig ingrediens i diktspråket. I
Stiern-hielms Herkules ha vi sett prof därpå (ovan s. 113 f.).
Retoriskt och sententiöst blev denna »figur» nu ofta använd.
Ur en gravdikt af J. Paulinus (Liljenstedt) kan anföras
följande antitesrika sentens: »Man födes för att dö, man dör
att åter leva, ja leva utan död det är vår tro och hopp» *).
I 1700-talets poesi florerade antitesen; Dalin, Creutz och
många andra byggde gärna sina verser därpå. I samma
retoriska ton levde den kvar under 1800-talet t. ex. hos J.
D. Vallerius, »i antiteser väldig» (enligt Polyfem). Och i
all tankelyrik återfinna vi den; följande strof av Tegnér (ur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free