Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Den vise 1804) innehåller antiteser i flera olika ställningar
(inom sats och inom satsförbindelse):
Skall det intet som vi kalla lycka,
blind uti sin ynnest som sitt hot,
skiftvis bädda molnet för din fot,
och i stoft din stolta hjässa trycka?
Blott ett kastat spån på slumpens älv,
allt av andra, intet av sig själv?
Oxymoron har även berörts ovan (s. 90): här
sammanföras motsatta föreställningar i ett uttryck (»tystnadens
vältalighet»), som då innebär en starkt förkortad slutledning.
I patetisk ton göra sig dessa koncentrerade antiteser väl; vi
återfinna dem t. ex. i Atterboms Lycksalighetens Ö — måhända
efter Shakespeares mönster i Romeo och Julia — där i 3
äventyret Felicia, förtvivlad vid föreställningen att förlora
Astolf, utbrister:
Liv utan hjärta — dag förutan sol,
själ utan kärlek — öga utan ljus . .
Midnattligt skumma tanke, dristar du,
omöjlig möjlighet, att hota mig? etc.
I dessa sammanträngda motsatser ligger det något
paradoxalt. 1 paradoxen synes en motsägelse vara för handen,
men i själva verket döljer sig i utsagan en djupare sanning,
den är,, säger Abr. Sahlstedt, »en delikatess i tanken, så
att den har sken av att vara falsk». Vi ha mött den i
Runebergs Sorg och glädje (jfr ovan s. 91): »ty min sorg är
sällhet och min glädje vemod» Betydelsen flyttas här upp
på ett högre plan, och det hela får något av symbolikens
kraft. Med blicken på jordelivets slagg säger Knappestöberen
till Peer Qynt: »At være sig sel v, er: sig sel v at döde». —
Paradoxmakeri kan emellertid ofta beteckna den sökta, blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
