- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
140

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

stå på höjdpunkten i fråga om rytmiska möjligheter; manliga
och kvinnliga ordslut äro där också i full jämvikt. Tyskan
har i ljudförhållandena vissa företräden framför danskan;
men denna har i,stället en större rikedom på speciellt
poetiska ord från sin äldre språkskatt, vilka visserligen i
vardagsprosan ersättas med synonyma av tysk härledning. I
svenskan slutligen finnes enligt v. d. Recke »en rytmisk kraft,
och — bortsett blott från u-ljuden — en fyllighet och
renhet i vokalklangen, som förenar all germansk och romansk
skönhet. Här finnas ännu i ändelserna på -a och i
pluralis-formernas rika ljudåtskillnader företräden bevarade», som i
danskan äro förlorade; här finnas också »de sköna tung-r
och de sköna susljuden», som ännu äga kraft och
uttrycksfullhet. I bunden stil är svenskan »världens skönaste språk»1).

En av våra inhemska auktoriteter på området, Fr. Wulff,
har också meddelat mig ett uttalande om svenska språkets
skönhet; det lyder: »Svenskan är till sina språkformer ett
rikt och ålderdomligt språk. Ordslutens mångfald och
fastheten i vår artikulation gör, i förening med våra sunda
rytmicitetslagar, vårt modersmåls versbildning till den kanske
mest intagande i världen, så vida diktaren är omsorgsfull och
håller sig fri från de orena s. k. Stockholmsrimmen: nätter,
etter; välden, elden; seg, väg etc. 2). Våra brukbara rena
rim-par äro mindre talrika än t. ex. danskans och franskans,
just genom rikedom på olika ordslut. Till våra syntaktiska
klenoder hör verbens passivbildning, de modala hjälpverben
(särskilt: får, må, måtte, måste, skall, vill) och de possessiva
pronomina: hans, hennes, dess, deras, sin, sitt, sina.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free