Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
mjukt formsköna dikt med hög musikalisk fulländning. Han
följdes av Wallin och Tegnér, under det att Ling sökte
pånyttföda versen genom anknytning till den gammalnordiska
diktningen (och till Thorild). Genom det musikaliska odet
och kantaten med omväxlande versformer fortsattes så
småningom formens emancipation. Efter Kellgrens Kantat 1789
och Lidners fosterländska odén gavs det nya stora uppslaget
av Wallins Gustav III-dityramb (i januari) 1808. Samma år
(i november) kom Tegnérs Krigssång. för skånska lantvärnet,
som i djärv och fri skönhet av rytm och klang överträffade
föregångarne. Genom Tegnér och romantikerna, såsom
Atterbom och Stagnelius, riktades nu på ett par årtionden vår
svenska verskonst mer än förut på århundraden. Nu
upptogos klassiska versmått av olika slag, såsom hexametern
och även den s. k. tragiska senaren (trimeter: sextaktig,
regelbundet tolvstavig, orimmad jambisk vers). I det versifierade
dramat blev annars blankversen nu vanligast. Senare har
Strindberg (liksom Ibsen) som dramatisk versform upptagit knitteln,
vilken genom Goethe åter kommit till heders i Tyskland; och
K. A. Melin har med framgång använt den i berättande stil.
Runeberg åter införde i berättande och även betraktande
poesi den i slavernas litteratur ofta förekommande femtaktiga
trokéen och blev, efter Stagnelius och jämte Malmström, den
förnämste mästaren i svensk hexameter.
Också strofbildningen har, liksom versen i allmänhet,
fått en rik utveckling under 1800-talet. Strofen, ett slutet
helt av två eller flera versrader, utmärkes och sammanhålles
i nyare språk vanligen av en viss rimställning. Den
medeltida balladens strof, som sedermera blev vår folkvisas, var
ursprungligen helt kort: tvåradig med en tredje rad som
omkväde. Omkvädet, en rytmisk upprepning, som åsyftar att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
