- Project Runeberg -  Dikten och Diktaren /
249

(1912) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

249

lingen inlägges i den andra, såsom vi se t. ex. i
Midsommarnattsdrömmen. Så är också ofta förhållandet i
nyromantikernas sagospel, t. ex. Tiecks Oenoveva och Kaiser Octavian;
i allmänhet äro deras dramer episerande, med historiska
perspektiv, och ha därför också en lös komposition.

I dramats högre arter, framför allt tragedien, iakttages
dock enhetlighetens lag, som fordrar att det ena momentet
i handlingen liksom med nödvändighet utvecklas ur det
andra; härav betingas kompositionens slutenhet. Dramat
framskrider, med större eller mindre retardationer och med vissa
höjdpunkter, från den ena spännande situationen till den
andra, till dess upplösningen eller katastrofen inträffar, vilken
bildar den naturliga avslutningen. Huvudhandlingen bör
räcka ända till slutet, och detta bör beteckna stämningens
höjdpunkt. När Shakespeare i Hamlet låter vännerna
fortsätta dialogen om rikets blivande styrelse, har detta väl varit
ett medgivande åt den dåtida publikens smak och
saklighetsintresse. Dramatiska epiloger äro i detta avseende ett
oting och bli en nödfallsutväg, om den egentliga handlingen
icke har kunnat ge tillräcklig upplösning eller urladdning;
så saknar t. ex. i Daniel Hjort femte akten inre
nödvändighet. I antiken åter betecknade epilogen ett lyriskt moment,
ett utklingande av stämningen. — Likaledes verkar det
försvagande på intrycket, om handlingen icke slutföres, utan
blir oavgjord, så att åskådaren lämnas i ovisshet om
utgången; i synnerhet gäller detta när förloppet är tragiskt. Ibsen
har nu visserligen ett sådant drag i Dockhemmet, men har
bildar det oavgjorda det väsentliga i författarens intention:
att sätta äktenskaps- och skilsmässoproblemet under debatt.
Där skalden syftar högre och har en rent konstnärlig avsikt,
blir det oavgjorda nedslående och estetiskt otillfredsställande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdikter/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free