Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 ANNA MARIA LENNGREN.
Ännu segrar stå att vinna,
morgondagen lagrar har,
och när den har skiftat sina,
bryt dig dem, som äro kvar!
Vingar åt hvar flykt mot ljuset,
lager än åt harpans drott!
O han skulle, om han lefvat,
nu sin jubelkrans ha fått.
Räck den honom, ty han lefver
och han lefver evigt ung,
Sveas älskling, diktens stjärna,
nordens störste sångarkung!
Anna Maria Lenngren.
Minnessång i svenska akademien 1859.
Jag minns en tid — må sent han bli
förgäten —
då höge skalder sutto här i ring,
då på hvar sitt af Gustafs gyllne säten
här satt Franzén, Wallin, Tegnér och Ling;
och före dem, i Gustafs egna dagar,
då Kellgren här med Oxenstjerna satt,
och Leopold till sist — en svan, som klagar
att tiden skönheten på flykten jagar,
men Ijufvast kväder då, när ögat re’n har natt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
