Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA MARIA LENNGREN. 273
Och mellan två så skilda sångartider
som gyllne länk en kvinnlig lyra står,
hvars toner dansa lätta som sylfider
och leka, skalkas i en evig vår.
Det är skaldinnan, den för ryktet blyga,
som gömmer lagern i sin hushållskorg
och vill sitt sybord framför lyran smyga. —
Förgäfves! tonerna kring landet flyga
och »tiirturdufvans sorg» är glömd af
Gyllenborg.
Hans forna Sappho skymmes nu af henne,
hvars rika taflor, i så skärt behag,
så troget måla mindre hvad vi hanne
än hvad vi äro i vårt hvardagslag.
Den förra helst sjöng sina egna lågor,
och hennes hjärta flög i evig storm,
tills sist hon »Lugnet» fann i svala vågor. —
Den andra gjorde sanningen blott frågor,
och skönheten gaf svar, och snillet gaf det
form.
Med hvilken finhet hon förstår att pensla
de minsta drag, och hur hvar bild är lik!
Hur mycket allvar bor i hennes känsla,
i hennes teckning hvilken ren plastik!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
