Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 JOHAN HENRIK KELLGREN-
där allt af börd och skönhet samladt var,
men snillet dock satt främst bland
högtidsgäster.
Dock blefvo hofvets bojor honom tunga
och åt dess glitter han sarkastiskt log;
ty fri och lätt som fågeln i sin skog,
så sjöng han helst, så sjöng han tills han dog,
så hörs han ännu efter döden sjunga.
Ty ingen tid hans löjen skall förglömma,
och nya skapelsen — hvem minns ej den?
Där blommar ju vårt första Eden än,
slår upp sin port och vinkar oss igen
att paradisiskt älska, le och drömma.
Hur tinnarne på detta tempel skina,
som, vigdt åt konsten, där vid torget står!
Det svenska dramat firar där sin vår,
när Gustaf Vasa öfver scenen går,
af Gustaf Adolf åtföljd och Kristina.
Men se, hvad scenförändring i minuten!
Hvad bådar denna trängsel, detta larm?
Där smyger brottet vid försåtets arm,
där sipprar blodet ur en ädel barm,
där bärs från scenen bort en konung skjuten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
