Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERNHARD VON BESKOW. 2S9
den enes krona och den andres lyra
de trifvas godt som grannar hop de två.
Från maktens och från sångens dubbeltroner
hvad byte här af tankar och af toner,
och lika styrka pennan har ibland
som gyllne spiran i den vises hand.
Men han, som visste att dem båda föra,
för snillet som för folket hade öra,
och hade vilja utan ro och rast
och hade hjärta äfven, — tills det brast.
Då var det ock som strängen velat brista
på lyran suckande vid Oscars graf;
dess toner somnade alltmera af,
men ömma, ljufva voro än de sista.
Där seglaren från saltsjön fäller ner
sitt ankar tätt vid sköna Mälarstaden,
där, i den skimrande och stolta raden
af hus vid hus jag skaldens boning ser.
Nu är den stängd, nu är den tyst och öde,
se’n ägarn gått att sofva hos de döde,
och, dignad under sorgens tunga ok,
förgråten änka sitter där i dok.
Hur annorlunda förr, när hon, den glada,
var själen i hans bo, och han alltjämt
med sångens melos eller snillets svada,
sokratisk vishet eller attiskt skämt,
Böttiger, Valda dikter. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
