Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 BERNHARD VON BESKOW.
Guldsträngad också han en lyra äger,
ett guldrent hjärta klappar i hans bröst. —
Längst sjöng den lyran. Nu ock hennes röst
är blott ett eko från de dödas läger.
Han bandet var, som höll tillhopa kransen
af dessa skalder. Snille och behag
han ärft från deras solförgylida dag,
han, som af den blef sista aftonglansen.
Hur har ej länge i dess blida sken
ett yngre släkte nu sig solat re’n
och lärt af honom tonerna på skalan
och känt sig tryggt, då han har fört dess
talan,
och känt sig lyckligt att af honom få
ett råd, ett bifall, ja en hjälp också.
Ty som en vän, en far, han kom till möte
med öppen famn hvar gryende förtjänst,
och mången sedan mognat har och glänst,
som fostrad blifvit vid hans varma sköte.
Följ mig på nytt tillbaka till en tid,
hvars skuggor skymta fram ur gr af kapeller!
En tafla jag för dina ögon ställer:
kung Oscar och hans handsekter bredvid.
Två ädla bilder, bägge för oss dyra
och bägge dyra för hvarann också:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
