Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG CARL XIV JOHAN. 363
Och alla drifvor för hans åsyn smälte;
med blommor i sitt hår tog Svea mot sin
hjälte.
Hur än hon söker sina sår att gömma,
ett ser han dock, som ymnigt blöder än;
ty Aura, Aura kan hon aldrig glömma,
hon börda vill den älskade igen.
Med famnen sträckt, de stå på livar sin sida
och mäta hafvets djup och höra vågen kvida.
»Vänd — hjälten sade — blicken emot väster,
och bortom fjället sök livad du har mist!»
Vid sköldmöns sida svärdet än han fäster:
så väpnad går hon till sin brodertvist.
Och Nore kom. Men sommarbet blef dagen:
de löste hjälmen af och kände —
syskon-dragen.
Och svärdet sjönk ur deras knutna händer,
och de — de sjönko i hvarandras famn,
De refvo muren mellan sina stränder
och flätade tillhopa sina namn.
Förtroligt sittande vid midnattsflamman,
de lade minnen nu, ja tusenåra, samman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
