Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 KONUNG CARL XIV JOHAN.
Hvem är väl svensk och minns ej hur det
kändes
i tjusningen af denna syskonfest?
Hvem minns ej glädjens eldar, som då tändes,
och mången krans vid dubbelskölden fäst?
Hvem minns ej då, hur alla missljud veko
för samklang af en fröjd, som gaf i kvällen
eko?
Men när ert hjärta för hvarann I blotten,
I fjällets syskon, sägen I ej då:
»Det var dock han, det var den store drotten,
som lärt oss åter att hvarann förstå!
Han gåtan löste af naturens mening,
och ett Carl Johans verk — så heter vår
förening.»
Väl var han värd att nu de kronor bära,
som själf med snillets kraft han sammanband:
till Vasas’ tron på trappor utaf ära
han steg med tvenne spiror i sin hand.
Ät honom nyss de af den gamle räcktes,
hvars sol gick molnfri ned och trygg i hafvet
släcktes.
O sångmö! så du i de enkla toner
har sjungit höge hjältens pris, och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
