Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 34 )
Till nordens frihetsvagga, till den gamla,
Af Engelbrekts och Sturarnes frejdstora
Och höga minnen, genomträngda bygd,
Der Dalaelfven speglar fjell och skog
I sina forssars djup och der naturen
I kargt och styfsinnt skick, men majestätisk,
Ger nödtorft val, men aldrig öfverflöd,
Och ofta också barkebröd och brist
At sina söner, — upp till Dalarne,
Af sveket följd, den unge riddarn drog,
I bonde-kläder gömmande sin ädla
Och ridderliga skepnad, full af hopp
Att här se födas nordens frihetsdag. —
Igenom tusen faror, hvaraf minnet
Än lefver troget uti folkets bröst,
Kom han omsider upp till Mora kyrka,
Att derifrån för samlad menighet
Omtala landets nöd, och söka mana
De morske Dalamän till Sveriges frälsning.
Och Dalamännen togo sina bågar
Från stugans vägg, och kommo ned till Mora,
Att se den unge riddaren som talte
Så manligt djerft om konung Christiern.
’Men hur han talade, hur varma orden
Än gingo från hans läppar, huru dystert
Han målade ännu i sanna drag
Det gamla fosterlandets fara, orden
Ej genklang funno strax i folkets hjertan.
De Dalamännen trodde att kung Christiern
Var bonden god, och vana vid att taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
