Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 35 )
Om händer sjelfva fosterlandets sak,
De sågo ej ogerna att han lade
Sin hand så tungt på herremannens nacke
Att hufyu’t föll. — De hade icke glömt
Den herredag i Stockholm än, der adeln
Gick Engelbrekt förbi, som frälsat riket,
Och valde till Kiksföreståndare
Carl Knutson Bonde — och den gamla harmen
Uppflammade på nytt till Sverges skada.
Envisa som den björn, hvarmed de brottats
Så mången gång i djupan furuskog,
De vände nu döförat till, och mången
På tunga bågen lade jernskodd pil,
Att dermed tysta riddersmannens tunga.
De äldste och de visaste bland hopen,
Om också ej så afgjordt emot saken,
Dock ville dröja, ville "tänka på’t!"
Då släcktes hoppets ljus i Gustafs hjerta,
Och denna tillit, som hans mod bevarat
Uti så många faror, öfvergaf
Eör första gången i hans lif hans själ.
Bedragen i sitt hopp på Dalamännen,
Han insåg att det dyra fosterlandet
Ej kunde räddas mer af mensklig hand.
Och liksom ynglingen, hvars första kärlek
Yar blott en lusteld som steg högt, men föll
I längtans högsta stund, utslocknande,
Med sköfladt hjerta skyndar ut i verlden
Att på ruiner sig en framtid timra,
Så sade han farväl åt hopp och lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
