Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han fick tillfälle att utgjuta sig om en skald, som genom sitt
romantiska lif och sin frihetsglöd måste hänföra en svärmande
ynglingasjäl, och sedan han samma år vunnit Svenska Akademiens
andra pris för »Aminas sång» ur »Sista natten i Alhambra», der
han med gamman och lust fick frossa i de praktfulla bilder och
de klingande tonfall, som hans sångmö älskade, och hvari hon
egde ett afgjordt slägttycke med Esaias Tegnér, var han känd och
erkänd som en skald af både hög begåfning och lofvande
utveckling, och han var sedermera vid alla tillfällen af högtidligare
art i Upsala den gifne sångaren, som med sina rytmer skulle höja
festens glädje eller tolka dess allyar. »Hvar gång storklockan
gick», brukade han’ i en senare tid erinra, ljöd hans lyra gerna.
i samklang med hennes högtidliga slag.
Under sådana utsigter gick Nybom.det årtionde till mötes,,
under hvilket han skulle nå sin högsta blomstring såsom poetisk
målsman för Upsala studerande ungdom. Det var ett årtionde af
mycken jäsning och många nya uppslag, icke minst bland denna
ungdom sjelf, och i allt var Nybom med, icke alltid såsom den
förståndigaste, men gerna såsom den mest och lättast hänförda, vare
sig det gälde nationsfester eller dryckeslag, välgörenhets-soiréer
eller gatustrider, demonstrationer för skandinavismen och för
franska republiken eller mot misshagliga professorer. Att studierna
ej skulle vinna härpå, var klart nog, och kanske vann poesien ej
heller; men Nybom vardt dock derunder allt mera, hvad han skulle
blifva och ännu är, nämligen ett genuint uttryck för en
bekym-merslös och lättledd, men för allt ädelt och stort oegennyttigt
svärmande studentsjäl, sådan, som många funnos på den tiden»
men ingen så typisk som Nybom.
Man kan väl tänka sig, hvilken motsägelse för allmänna
föreställningen skulle ligga deri, att en man med Nyboms natur tänkte
bli prest. Så var dock verkligen förhållandet, och hans varmt
religiösa sinne talade för en sådan bana jemte hans utmärkta
förmåga att muntligen uttrycka sig eller att sjelf frambära sina
ned-skrifna tankar. Men denna förmåga skulle längre fram få en
annan användning än i predikstolen, ty ehuru Nybom sträfvade
med de teologiska studierna och äfven under 1849 började
tentera, vardt det dock aldrig någon examen af. Hans vänner och
gynnare vore sålunda förgäfves ifriga att en gång se honom
»stadgad» och »bergad». I vanlig mening skulle sådant icke bli
Nyboms lott; men med sina stora naturgafvor och små lefnadsbehof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
