Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har han förunderligen förmått draga sig fram utan att ligga sina
vänner till last, och i detta hänseende har han visserligen icke
svikit sina gynnares förhoppningar. Bland dessa nämna vi först
Israel Hvasser, den hjertevarme siaren och ynglingavännen, som
alltid var så mån om sina »upländingar» och sörjde så bittert,
när någon af dem ej motsvarade hans höga förväntningar. Till
dem hörde ock erkebiskopen Carl Fredrik af Wingård, domprosten
Bergströms och lagmannen Ekeroths familjer samt kanske främst
bland alla prosten Rollin i Vassunda och hans fru, hos hvilka
Nybom under många år fann en tillflykt, såsom om han varit en
son i familjen. Också har han bland sina dikter egnat dem mer
än en rörande tacksamhetsruna, och särskildt prostinnan Rollin,
som han ansåg för sin andra moder.
Det är ett egendomligt drag hos Nybom, att han, hvart hans
kosa burit här i verlden, öfver allt funnit vänner, hvilka åtagit
sig honom såsom en nära anförvandt, och som verkligen älskat
honom icke blott för hans poetiska begåfning, utan ännu mera
för hans hjertliga väsen, hans okonstlade sinnelag och den genuina
humor, hvarmed han alltid uppfatt.at verlden och sig sjelf, —
en humor, som dock, eget nog, aldrig tagit sig uttryck i hans
diktning. Derför var han också, med alla sina svagheter, afhållen
af både sina student- och sångarkamrater, bland hvilka senare
främst märkas sådana män som Bernhard Elis Malmström, Carl
Johan Bergman och Knut Geijer. Det var till Nybom, som
Malmström år 1840 vid en disputations-akt stälde en eldig
vänskapsförklaring, och Nybom svarade sedermera skaldevännen med en
dikt, som slutade med denna bön:
Sångmö, du barn af en gladare verld, gudomliga flicka,
Svik ej min vän, var stark och var ljuf, och kläd genom honom
Lifvets och kärlokens heliga ord i odödliga bilder!
Dock — vid talet om Nyboms gynnare och sångarvänner må
man ej förbigå den oförgätlige ungdomsfursten, prins Gustaf, som
å sin sida med stor tillgifvenhet omfattade sin »landsman»,
skalden, och denne har till tack i sin ordning flere gånger med
hänförelse besjungit den så tidigt bortryckte konungasonen, men ypperst
vid dennes förtidiga död, som han besjöng i toner, hvilka höra
till de skäraste och skönaste, Nyboms lyra någonsin frambragt.
Hvad för öfrigt Nyboms alstring under detta årtionde
beträffar, så var den mycket liflig. I den literära tidningen »Eos»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
