Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Port Phanari eldsignalen bjuder.
Och klockan doft i tempeltornet slår;
Till Byron dock en annan holsning ljuder,.
Som uppå mera djupa toner går;
Ett afsked stammar han, förr’n anden flyr från jorden,—
Se här de sista, halfförstådda orden:
»Jag var ock barn! — Min tanke ofta ilat
Med sångens snäcka ut på pilgrimsfärd
Fram öfver årens.mörka djup och hvilat
Bland fröjd och minnen i min barndoms verld,
Då barnet ännu ingen jordisk afgud kände,
Och inga offer på dess altar brände.
»Hur mången.gång i oförgätna stunder
Jag dröjde— forskande med eldig håg —
Bland häfdens taflor, diktens, rika under,
Och.såg på kartan, huru verlden låg,
Och bad att en gång kunna diktens kransar vira,
Att dermed mina skönsta minnen sira.
»Q, många, minnets blommor har jag knutit,
Som spirat upp på hjertats rena grund,
Och rikt med mina tårar dem begjutit,
Men deras lif var blott; en flyktig stund.
Jag var ej.alltid så, som nu jag prisad blifvit.
Yulkan, din eld har ej blott blommor drifvit!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
