Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
AMINA.
Och hvad jag vet, den är dig äfven värdig.
»En lycklig natt!»
(Skyndar hört.)
ZULEIMA.
»En lång och ljuflig dröm!»
(för sig sjelf.J
Så ljuf som gift och lång, så lång som — döden!
ZULEIMA.
Na är det tid för mig att börja handla,
Och nu jag lyfter af mig dygdemasken
Med litet smink uppå, som heter skönhet,
Ett fattigt ingenting, som oftast är
Det glesa skalet kring en maskfrätt kärna,
Och kläder mig uti min egen drägt,
Den svarta hämndens. — Ha, du lilla storhet,
Du lätta flarn på händelsernas våg,
Som heter kung, en bland de många gudar,
Dem slumpen skapar för att leka med!
I natt jag tända skall en bröllopsfackla,
Som kasta skall ett blodigt sken i häfden
Och lysa dig bort till en välkänd bädd,
Der ingen låga mera för dig brinner.
Förlåt mitt lilla spratt och blif ej rädd,
Om du ett lik i lammets ställe finner.
För mig låg lifvet ock en gång i glans
Och slog kring nöjets lockar hoppets krans:
Då var jag han och han var endast jag, ■—
Det var en skön, en glad, — en enda dag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
