Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Då kom uti vår kärleks lugna dal
En fager orm, — nej, nej, en näktergal!
Den sjöng och sjöng; vid denna klang
En sträng uti mitt hjerta’ sprang.
Men nej, jag faller i en farlig villa;
Tyst, kärlek, — du är död, ligg stilla!
Du får ej visa dig: du stinker blod;
Afgrunder svalla, der din himmel stod;
Låt intet minne ur din graf gå opp
Och mörda sjelfva evighetens hopp!
Jag fryser och jag brinner: — is och eld,
Två skilda poler, stöta nu tillsamman
I hat, i hämnd, i . . . Tyst, Almansor kommer!
(Vänder sig till Almansor)
Nu var du snabb, min lilla vackra gosse!
Har du mitt budskap lemnat, som jag saiie,
Och hvilken helsning for du med dig hem?
ALMANSOR.
Prinsessa! »Allt är redo» — bad man helsa; —
Otåligt nu man väntar blott på dig. —
ZULEIMA.
Tack! Du är än for späd till att begripa
Det värf, i dag dig varit anförtrodt;
Men får du lefva, skall du det begripa,
Och derför . . . Huru gamma] är du gosse?
ALMANSOR.
I nio vårar har som barn jag lekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
