Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE SÅNGEN.
ISet är kring midnatt re’n! — Ett djup af lugn
Sitt kyliga och dystra bårdok breder
Kring nattens nyss så febersjuka lif.
Som dofva åskor, mullrande i fjerran,
Den matta stormens vingslag nå Alhambra,
Som, lik en fe ur diktens verldar, stod
I ohöljd skönhet för den höga branden,
Som nu i mörkrets tjenst, men född af ljus,
TJtaf demonisk lusta djupt betagen,
Satt stolt uppå en molntron utaf rök
Och sträckte längtansfulla armar ut
I nattens mörker, ville linda dem
Ikring den sköna skapelsen och trycka
Den hårdt emot sitt hjerta och sin mun,
Och se’n i ruset utaf varma fröjder
I långa suckdrag, flämtande af njutning,
Den vana tjuserskan förrädiskt söfva
Och under kyss på kyss så långsamt mörda
De nakna formers strålande behag.
När elden pröfva fick sin mannastyrka.
Han var ej nöjd att som en straffets härold
Blott gå omkring Granadas stad och kullar
Och lysa ned ett mäktigt folk i grafven
Och bränna sista ordet i dess häfd;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
