Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han ville äfven med en otämd brånad
Förstöra dig, fantastiskt sköna verld,
Uti hvars salars österländska prakt
Så ofta kärleken och dikten brunnit
I nattens musikaliskt ljufva villa;
Fast stundom mången slaf i diadem,
Af njutningarnas hy dra giftigt sårad,
Sprang upp besegrad från divanens siden
Och doppade helt tanklös ned sin dolk
I samma bröst, der nyss han hade skördat
Den heligaste brudskatt, qvinnan eger, —
Det rika offret af den högsta kärlek. —
Dock, hämnden kommer, säker, om ock sen,
Och samlar bränderna af slägtens synder
Till samman till ett mäktigt offerbål.
O, många konungar och sekler skridit
På dina marmortrappor ned i häfden,
Med oförsonta brott på sina skuldror,
Och du har slutit minnets tempelportar
Med iskall rysning öfver den till samman,
Du eviga Alhambra! —
Allt är lugnt,
Och elden flämtar nu allt mera sakta
Och lägger sina sista strålar neder
Omkring Alhambra som en matt förklaring
Och breder endast några milda dagrar
Utöfver den oändligt rika taflan
Af denna djupa, lyriskt varma dikt,
Der idealet från sin ljusa himmel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
