Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och, när ackordet döende förklingar,
Sig lösande i klara välljud, gå
Uppå sin kärleks liljehvita vingar
En offerflamma mot de rymder blå!
»Men än en gång vi vilja skynda båda
— Det går ändå så lätt på melodi —
Utöfver många vågor hän och skåda
Min barndomsverld, mitt glada Normandi,
Der minnen sofva ibland tempelkullar,
Der parker tyngda utaf guldfrukt stå,
Kring hvilka Seinen sina perlor rullar,
I hvilkas kronor näktergalar slå.
»Står du väl qvar, du faderliga hydda,
Der jag i menlös oskuld växte opp,
Med kinderna af helsans blommor prydda,
Och hjertat fullt af frid och fröjd och hopp,
Då känslan ännu låg så späd och stilla
Och morgnade sig till uti min famn,
Ej än bekant med lifvets djupa villa,
En blyg mimosa utan tagg och namn!
»Hvar enda ros, som stod och log i dalen,
Jag kysste troget som en barndomsvän,
Och när jag helsades af näktergalen,
Jag svarade med någon sång igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
