Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På randen utaf yppiga parterrer
Och sedan mellan hvita pelarskogar
Melodiskt rullar fram sin lätta våg, —
Än smekande en bortglömd ros från norden,
Som står och längtar till sitt hemland åter,
Dess rena sångare och friska luft,
Från denna köld midt i den varma södern,
Der yra, tjusande sirener fladdra
På purpurstänkta vingar glädtigt kring
Från brud till brud och leka trogen kärlek, —
Än offrande sin saknads rena tår
Åt något barn ifrån en tropisk himmel,
Som ligger mördadt utaf nattens vind
Med dödens snö på späda liljekinder
Och en nedbrunnen lusteld i sin blick. —
De stolta lejonen ur marmorgapen
Ett regn af klara perlor spruta opp,
Som diamantlikt blixtra mellan bladen, —
De enda stjernorna i denna natt
Af åskfullt lugn och af ett graflikt mörker. —
Då stiger sakta från en hög balkong
Till en af lejongårdens inre salar,
Uti hvars skymning hvita lampljus bäfva,
En morisk lutas glödande musik,
Svagt beledsagad af en qvinlig stämma:
AMINAS SÅNG.
»Kom i min varma famn, du trogna luta,
Och gråt och brinn med mig ännu en gång,
Låt svanen på ditt tonhaf stilla sluta
Sitt korta vårlifs allra sista sång
Belönt med Svenska Akademiens andra pris 1838.
J. Nybom. Samlade Dikter. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
