Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då var jag redan der, — i solens lågor
Åt egna lågor en vestal jag var,
Och gjorde hvarje blomma tusen frågor
Och fick af hvarje fjäril tusen svar.
»När dagen i sin älskarinnas sköte
I eld och fröjd och njutning långsamt dog,
Och qvällen öfver bägges tysta möte
Sitt dunkla, sjernbeströdda siden drog,
Då satt jag ännu ensam qvar på stranden,
Der trötta vågor famnade hvarann,
Och täljde sagor långt från fjerran landen,
På hvilka dikters djup blott kärlek brann.
»Så satt jag sent en qväll, när allt begrafvet
I nattens och i glömskans armar låg,
Och åt det öfverjordiskt lugna liafvet
Med underbara känslors oro såg;
Då se, ett segel som en snöhvit dufva
Flög ut från horisontens blåa rand,
Och harpotoner, melankoliskt ljufva,
Fu skyndade förut så lätt i land.
»Den svarta draken lade till vid stranden,
,Och från dess stäf en yngling, gudaskön,
Sprang opp med harpans klara guld i handen,
Med blickar, ljufva som en engels bön;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
