Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti turbanens silkesbojor bäfvar
I tämda vågor hårets rika krans,
Och atlas-manteln öfver skuldran sväfvar
I brinnande rubiners dunkla glans.
»Som fordom mången engel från det höga
Steg ned på flammorna af aftonskyn,
Så stod ock han inför mitt tjusta öga
I helgonskimret af en gudasyn,
Tills flamman offerkmmet sakta brände,
Min första kärlek blef mitt första brott,
Och jag för sent i harems salar kände,
Att han var man och jag en qvinna blott.
»Hvi flög jag bort ifrån min barndoms fröjder,
Dess friska lekars rena poesi,
Till dessa kalla glädjetomma höjder,
Der jag är allt och intet, slaf och fri;
Der aftonen mig ser i festlig krona,
Lik drufyan, rusig af min egen glöd,
Och morgonen mig ser mitt brott försona
Med saknadens och qvalens dubbla död?
»Om kunna älska är att lida kunna,
Då, Boabdil, då har jag älskat dig!
Mitt allt, det kommande och det försvunna,
Jag gaf åt dig: — hvad gaf du åter mig? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
