Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans, som från himmelen kom och vände till himmelen åter,
Se’n han sin skingrade hjord samlat till hemmet igen;
Körer af jublande lof från harpor, brusande fjerran,
Hvälfde sin mäktiga vågs dånande halleluja
Fram till den Eviges tron och sedan i klaraste välljud
Löste sitt glänsande svall mildt i den skönaste bön.
O, hvi vaknade jag från det glada himlabesöket?
Låt mig få drömma än mer, Gud, i ditt myrtengemak!
Var ej min skrud nog skär för din himmels heliga fägring,
Var ej din brud nog skön, helige Gud, för din famn ? —
Drömmens bilder förtrodde jag dig, guldsträngade lyra,
Har du bevarat dem väl? Svara min saknad, o säg!
Gif mig de hulda igen, ur badet af klaraste toner
Låt de bevingade barn hel sa min kärlek igen!
Står jag på suckarnes bro och ser de oroliga vågor
Trängas och brytas å strand, trängas och brytas och dö;
Hör jag de skärande ljud, som ur djupet af syndernas midnatt
Stimma på floden en stund, lustarnes sorlande flod:
Hviska då du i min själ ett ord om förlorade himlar,
Hvilka i Lammets blod skänktes åt ångren igen!
Låt försoningens härskri gå fram öfver blodade djupen,
Lustarne mana till frid, plågorna vyssja till ro,
Och för min bedjande blick på spegeln af lugnade vågor
Drömmens himmelska syn mana ur tonerna fram!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
