Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Menniskohjertat har äfven en vår, på dess tårade liljor
Tecknade kärleken sjelf outplånliga ord, —
Ord af odödeligt lif, men höljda i gåtor, tills siarn,
Kristus, i fängelset steg, tydde de runorna ut.
Nu de glänsa i ljus, och syndernas kylande frostnatt
Bleker de heliga väl, kan dock ej plåna dem ut.
Stoftets fängelsehvalf och smärtans rasslande kedjor
Mäkta ej hämma en själs vingade flygt till sin Gud.
O, så blomma i himmelsk frid, du mitt älskande hjerta,
Öppna med darrande fröjd, öppna din skimrande kalk!
Klar som en lågande bön, som en offerflamma i natten,
Stig med din offerrök opp mot den delade skyn!
Dela naturens fröjd, du naturens ädlare syster,
Älska den tjusande mön, ty hon är älskad af Gud.
Söke du brudgummens spår ej blott i dess skiftande fägring,
Sök dem på andens djup: gudomen bor i ditt bröst.
Kärleken vigt dig vid Gud, så se mot din sol, tills ditt öga
Brister i dödens lif, älskande heliotrop!
III
11 ankfull stod jag en gång på gruset af flyktade tider,
Roma, det eviga Rom, tjusade främlingens blick.
Konstens heliga verld, en bibel i bilder och taflor,
Bjöd mig till skådningens fröjd, bjöd till betraktelsens frid.
Skönheten sprang mig emot med lust ur den lefvande marmorn,
Englarnes fägring log mot mig ur helgonens drag.
I guldglänsande salarnes prakt till Kristi förklarings
Högre himmelska prakt gick jag tillbedjande, stum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
