Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blandande mig i de bidandes krets vid foten af berget,
Der den gudomlige stod hög på den glänsande skyn.
O — så tänkte jag då — hvad konsten är rik på triumfer,
Helgad i gudomens tjenst, blifver den religion.
Glad som ett barn och öm som en mor och from som aposteln,
Doppar hon penseln i eld, fångad från himlen med bön.
Så gick Rafael fram och Kristus satt för hans taflor,
Än som ett lekande barn, hvilket den fagraste mor
Sluter med fröjd till sin famns jungfruligt bäfvande ömhet,
Än på förklaringens berg stod han i Guds majestät.
Taflan glöder ännu i sin första, himmelska fägring;
Mästarn, då färdig hon var, fälde sin pensel och — gick
Färgernas aftonrpdnad ännu låg qvar öfver själens
Tysta, speglande djup, när så min nattliga gång
Från Yatikanens skimrande verld i andakt jag stälde
Till Sanct Peter, dit nu skarorna strömmade opp.
Snart en dufva af eld flög ut öfver folket och staden
Och Sanct Peters kupol lyste Italiens natt.
Skarorna jublande ropade ut: uppstånden är Kristus!
Folket var glädje och lof, templet var eld och musik.
Rörd till jorden jag dignade ned bland tusende bröder,
Glädjetårad jag såg upp till mitt fädernesland.
Bindeln från ögat föll, min ande hörde ur rymden
Herren, de lefvandes Gud, signa sin frälsade verld.
Irrande dufvan ej suckar nu mer i den ensliga lundens
Kalla, förbleknade prakt, ty hon fått himmelska svar;
Nej, genom tårarnes dal, på sorgens och mödornas stigar
Skrider min väg nu i frid väntade himlar emot,
Tro heter stafven på vandringens tåg och hoppet min engel,
Himmelen öppnar min bön, kärleken släpper mig in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
