Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IV..
JLutad i stilla gråt mot de jordiska fröjdernas urna,
Ser jag min ungdoms berg hägra på minnenas flod.
Alla de kransar, jag band i min lefnads leende morgon,
Bleka, förvissnade, nu smycka blott multnade kors.
Alla mitt hjertas älsklingar nu — de fordom så hulda —
Grått ur min famn, att bebo grafvarnes tysta gemak.
Vännernas ring har glesnat allt mer, — den älskliga kedjan
Är nu i verlden förströdd, bruten från länk och till länk.
Kärlekens stjerna för mig gick in bland tårade skyar,
Lyckans glänsande bild löste sin bubbla och dog.
Ensam jag vandrar min stig i dok, lik en sörjande nunna;
Allt, hvad jag kallade mitt, härjade död eller — lif.
Jo, du min tåromtöcknade själ, en ros är dig sparad,
Bönens odödliga ros, fostrad på lidandets grund.
Än har du qvar för ditt lif en vår, en vän för din kärlek:
Eromhetens lif är din vår, Kristus är blefven din vän.
Gungar din farkost ännu i storm på de nattliga djupen,
Spanar ditt öga ej än land på din irrande färd, —
Bönernas dufva sänd att söka ett svar på din längtan;
Snart med olivens blad skall hon dig helsa igen.
Tron skall förklara din verld och som öfver apostlarne fordom
Delade tungor af eld sänka sig ned i din själ.
Och när du står vid din graf och en engel från blödande skuldra
Lyfter det tyngande kors, mild och förbarmande ned,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
