Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Invid skattkammaren i Svithiod
Hon sitter vakande i tysta böner,
Att detta jern, den svenska jordens blod,
Som fordom ännu fylla må dess söner,
Att mannamod och ära, kraft och dygd
Må smycka kung och folk och fädrens bygd.
»Hon vet, hur mången lömsk och giftig vind
Nu stryker fram från öster och från söder
Och kritar hvit så mången ungdomskind
Och unkna känslor uti barmen föder,
Hur örnen spänner vingen mot vårt land
Och vädrar byten på de frias strand;
»Hur svensken jernet, som är nordens gull,
Mot utländsk yppighet, — mot gift utbyter,
Hvarmed han lustigt tappar hjernan-full
Och, ragiande på fädrens grafvar, skryter
Om mannamod, som är blott — feberrus,
Och mannavett, som ligger uti grus.
»Hon vet, hur lejonhuden bytes ut
Mot ormens hala skinn af svenske männer,
Hur kraften — Sverges gamla dygd — tar slut,
Hur hedern öppet man å båle bränner,
Hur split och afund maka bränderna,
Och moskoviten klappar händerna.
J. Nybom. Samlade Dikter. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
