Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O dödeliga stiga in som gäster
Utöfver tröskeln till hans lugna tjäll
Och äro med uppå hans snillefester
Och tala med hans ande hvarje qväll
Och hviska underbart uti hans öra: —
Det minsta derutaf får kanske verlden höra.
Så diktar Creutz uti Arkadiens vårar
En ljuf idyll, så öm, som sjelf han är;
Och med en penna, doppad uti tårar,
Hans vän åt likars qval ett offer bär;
Och Dagens stunder Oxenstjerna målar
Med färger af hesperiskt blomsterdoft och strålar.
Så slutar Kellgren segrarne för dagen, —
Den aningsrike, herrlige gestalt,
Som vid sin lyra, strängad af behagen,
Med lätta blomsterkedjor fjettrar allt,
Som skapar Hilma först och sedan jorden, —
En sångens, kärlekens apotheos i norden.
Så Leopold, som ständigt vinner länder
I både smakens och i snillets verld;
Satirens ljungeld hvilar i hans händer,
Och den, han drabbar, han är straxt förtärd.
Hans sångmö är en näpen hofvets tärna,
Tarm, men med mycken sans, och qvick och leker gerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
