Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och derför älskas hon af Gustafs tider.
Uppå hans knä hon sina kransar band,
Med honom skämtar ho a och ler och lider
Och kysser kärleksfullt sin konungs hand.
När Gustaf faller, sitter hon och gråter,
Att hennes »Paradise löst» kommer aldrig åter.
Han skaldens konst och verld förstod, —- och sången
Var söndagsbarnet invid Gustafs tron;
Af kärlek derför gick hon gerna fången
I blommorna ifrån en annan zon.
Hvad gjorde väl den drägt, gudinnan förde,
Om blott i den hon ock förtjusade och rörde.
Ett tempel reste han till hennes ära, —
Dess byggnad klandrades, ty den var hans.
Dock — icke guden der, blott gudens lära
Af andra tiders makter öfvervans.
Hvar tingens form till slut dock döden fattar;
Det eviga deri åt evigheten skattar.
En diktens Gustaf Adolf, ses han brinna
För bragden blott och sänder Torstenson,
Som blott behöfver komma för att vinna, —
Den höga ärans ridderlige son.
Men när det slutna hjelmvisiret faller,
Då är det Gustaf sjelf, som står vid korets galler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
