Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blyg som ett dalarnes rodnande barn, beslöjad af oskuld,
Korad till offerlam, tålig till offret hon går.
Men pelikanen lik, sin första, sin eviga kärlek
Matar hon tyst med sitt blod, blandadt i tårarnes vin.
Våren nu sitter i vinterns barm, som en sippa i drifvor;
Frithiof fjerran på haf lullar sin oro i sömn.
Stormen fröjdar hans själ; dock ofta den tärande sorgen
»Sitter på kämpens bänk, firar sin seger ombord;
»Då, omotståndelig, längtan slår kring hans panna sin vinge,
»Och hvad han tänker uppå, — skalden och Freja det vet.
»Blixtens broder» talar väl högt om höga bedrifter;
Sucken ur vårens barm, högre den talar ändå, —
Talar om »dagar, då morgonens dagg låg qvar öfver lifvet»,
Yåren i fädernedal, talar om hög och om lund —
Lunden, der »björkarne stå med Ingeborgs runor i barken;
»Barken växer nu ut, plånar de runorna bort.
»Sagan benämner det död; dock jordisk död är försoning;
»Fall från allfaders tron är, hvad vi kalla för lif.
»Evigt det onda dör, men det fallna goda sig reser
»Upp ifrån bålet igen, luttradt till renare lif».
Sagan försonande så, — Tegnérs och Frithiofs saga,
Perlan i furstens gemak, guldet i odlarens tjäll.
Barnet i gångstol stafvar derpå, och gubben vid kryckan
— Barnet i silfverhår — qväder sin Frithiof ännu,
Hemtar sin aftons fröjder derur, välsignande skalden,
Yet, att hans andes vind susar i blommorna der,
Yet, att med skaldens glöd den tjusande parken är purprad,
Yet, att det Frithiof är, men att det ock är Tegnér.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
