Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Der lifvande hvar enda känslig blomma,
Som darrande i tidens frostnatt står
Och frågar, om en morgondag skall komma.
Se här en vingårdsman, som ödmjukt nalkas
Med maka och med barn till korsets bild
På bönens lätta, purpurslagna brygga.
Enfaldens vishet ler ur sänkta blicken,
Och friden breder ut sin rika gloria
Utöfver en af mödan fårad panna.
Han beder tyst som hjertats första kärlek,
Han beder varmt som Jakob uti drömmen,
Och som en himmelens bönhörelse
S]år aftonsolen ut sitt skönsta guld
På lockar, vågigt darrande för vinden.
Han tackar Gud för alla flydda stunder,
Som nu i rena minnesbilder tåga
Förbi hans inre ögas klara syn;
Han tackar Gud för hvarje hopp, som blommar
I ännu dunkel färgprakt på hans stigar;
Men både först och sist han tackar Gud
För minnesblomman i sitt lif, sin brud,
Och för det blyga hopp, som spegladt står
I barnets leende, i barnets tår.
Hardt vid sin makes sida modern ligger
På knä för Gud med blicken på det barn,
Som slumrat in så godt vid hennes hjerta,
Hvars lif är blott en dröm, hvars dröm är bön, —
En blomknopp, sluten än för jordisk smärta,
Som liljan ren och såsom rosen skön.
Hvad beder du då om, du andra lilla,
Som uppå knä vid mammas fötter står
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
