Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är så ljuft i minnets offerstunder,
När hjeltevålnader i qvällen gå,
Att stiga ned uti de dödas lunder
Och några tonfall uppå harpan slå,
Än ljufligt varma som en tår på kinden,
Än starka, mäktiga som nordanvinden.
Det var en tid — hur herrlig var den tiden,
Så glad och dristig som en hjeltesång! —
Då barnet växte opp till man i striden
Och lärde dö och segra på en gång
Och log åt denna flärd, som qvinligt prålar, —
Maskstungen frukt, som bärs i gyllne skålar.
Den tappraste var konung uppå färden,
När det tilljiårda vapenlekar bar,
Och deras segerplats var hela verlden,
Der hvar och en sin egen runa skar
Och vände sedan glad och lugn tillbaka
Att återse sjelfvunnen jord och maka.
Sin lag bar svensken i bepansradt hjerta,
Och segern stod och log uppå hans svärd;
Han kände knappt till namnet all den smärta,
Som nu går kring och gråter i vår verld.
Att frukta Gud och älska fosterbygden
Var första läran och var sista dygden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
