Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
Han hade ej som vi så granna seder,
Och dygden ljög ej med så många namn;
Men svor han, höll han äfven sina eder,
Och som en altarkrets var qvinnans famn,
Der ej den fege veklingen fick våga
Att tända lustarnes blodbröllops-låga.
Och steg du in uti en fornsvensk hydda,
En vänsäll helsning dig till mötes gick,
Hvars ord väl inga lånta välljud krydda,
Men som sin värme utur hjertat fick,
Och hornet gick omkring med glädjens gamman
Bland själar, hvilka voro vuxna samman.
Sann fröjd och frid från dessa bänkar blicka,
Och mjödet skänkes i med gifmild hand
Utaf en skön och blygsam nordisk flicka
Med blickens himmelsblå i morgonbrand,
Och glada barn, små ljusa alfer, leka
Kring främlingen och dig med oskuld smeka.
Men främst i högbänk grånad visdom talar
Liksom en dämpad åska mildt till dig,
Om hvad han sett i söderns sköna dalar,
Om ungdomsfaror och om vunna ’krig,
Och smyckar sina ord med mången lära
Om mannens sanna både pfigt och ära.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
