Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK DEN FJORTONDES SKUGGA PÅ
KALMAR SLOTT.
Mm kunglig sfcugga skrider jag i natten; —
Och när jag ser min forna, stolta borg,
En öfvergifven enka, klädd i sorg,
Och helsar vemodsfull de tysta vatten,
Som kring dess vallar höllo trogen vakt
Och speglade dess storhet och dess prakt, —
En storm af smärta själen genombäfvar,
Och blicken genom gångna sekler sväfvar.
Du gamla, dyra borg,
Du mins mig ju!
Jag är en vålnad, jag som du. ..
Men en gång var jag din och Sveriges kung.
Min lyckligaste tid — då var.jag ung —
Har uti dina praktgemak förflutit.
Här har jag älskat, diktat, drömt och njutit,
Här kärlek, kärlek strömmat från min luta
I smältande, i outsägligt varma ljud,
Här sågs jag hvarje fröjd i famnen sluta,
Som om den varit korad till min brud.
Se’n, glada tid, du aldrig återvände;
Båd’ menniskor och Gud mig ryggen vände.
Det dunkla öde, som all verlden styr,
Mig skapte först till kung, se’n till martyr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
