Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De store dödes saga lefver än
På fjäll, på sjö, i undangömda dalar
Och föder stora tankar, store män,
Om hvilka verlden med förtjusning talar.
De haiVa lefvat, pröfvat mer än vi,
I hårdhändt kamp med lifvet som med döden,
Och deras handlings djerfva poesi
Dem lyffcat högt utöfver alla öden.
Kar tidehvarfvet som ett upprördt haf
Röt utaf smärta, vräkte sig i fasa,
De sköljdes bort, — men ur martyrers graf
Steg opp befriaren — steg Gustaf Yasa.
Han är en husvill, fridlös yngling då, .
När han sig kastar midt i stridens hvimmel;
Men tankar, glänsande som stjernor, gå
Bad’ opp och neder på hans pannas himmel.
Han känner i sin ande den mission,
Den röst af Gud, som mäktigt honom drifver
Från dalkarins lada mot en konungs tron
Och mot det verk, som ståndande förblifver.
Han låg och frös och svalt i ulfvens bo,
Han måste gömma sig i björnars iden;
Men han var stark i Gud och i den tro,
Som ensam föder allting stort i tiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
