- Project Runeberg -  Samlade dikter. / Förra delen /
297

Author: Johan Nybom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon sitter i dygdens heliga skrud

Och täljer stundernas lopp,

Och stjernorna, milda blickar från Gud,

De lysa på ungmöns hopp.

Ännu växa rosor uppå jorden.

Som våg uppå våg gå år uppå år,

Men vännen är borta än;

Och hösten blir vinter och vintern vår,

Blott han kommer ej igen,

När rosorna växa uppå jorden.

Och stormar gå fram öfver liljeknopp,

De härja på rosenkind,

Förödande allt, — men ej hennes hopp:

Det dör ej för nordanvind.

Ännu växa rosor uppå jorden.

Nu trollen hviska i villande skog

Så månget ett grufligt ord:

»Kom, flicka, till oss, ty din brudgum nog

Dig glömt för en annan på jord!

Mång rosor ju växa uppå jorden.»

»Och är han en annans brudgum i fröjd

Och kysser en annan mö,

Jag är blott en blomma, som ville nöjd

Af honom trampas och dö.

Mång rosor ju växa uppå jorden.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:05:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktnybom/1/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free