Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag intet fordrar, — allt ville jag ge,
Hvart doft af mitt blomsterlif,
Om honom lycklig mitt öga fick se
I famnen af älskadt vif.
Ännu växa rosor uppå jorden.»
Nu sjunger en nattlig fogel på gren:
»Hvi öppnar du så din famn?
Din älskling har Nordan dödat alltre’n...
Du famnar en andelös hamn.
Nu växa ej rosor mer på jorden.»
»Och är min älskling en andelös hamn,
Som irrar på nattens stig,
Ett fredligt kummel då blifve min famn, —
Nog kommer hans själ till mig,
Om rosor ej växa mer på jorden.»
Nu börjar vågen så ljuflig en sång —
En brudsång, en djupets bön;
Och fram synes sväfva med stilla gång
En engel — en yngling skön.
Ack, än växa rosor uppå jorden!
Han kysser ungmön på kind och på mund,
Han kysser en snöhvit barm,
Och troheten firar sin herdestund
I natten, af välljud varm.
Ännu växa rosor uppå jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
