- Project Runeberg -  Samlade dikter. / Förra delen /
300

Author: Johan Nybom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu Nordan går öfver stranden fram —

Men flickan, en liljas bild,

Hon sitter i slummer vid snötyngd stam,

I lockarnes <natt så mild...

Ännu växa rosor uppå jorden.

Då rifver den gamle sitt hvita hår
Och stammar — kanske en bön;
I sida skägget det faller en tår,
En sällspord främling, men skön.
Ännu växa rosor uppå jorden.

Han suckar högt öfver jungfruns kropp:

»Min seger är ingen nu:

Du rena lilja, du trogna hopp,

Du har besegrat mig — du!

Ännu växa rosor uppå jorden.

»Nu bort till nya strider jag går.
Jag finner väl snart en mö,
Som ej så herrligt som du förstår
Att lida, älska och dö.
Ännu växa rosor uppå jorden.»

Men jungfrun" hon sitter ännu i dag
Vid stranden, om dagen lång.
Och bilden, förstenad, bär engladrag;
Sjelf är hon blifven en sång.
Ännu växa rosor uppå jorden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:05:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktnybom/1/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free