- Project Runeberg -  Samlade dikter. / Förra delen /
299

Author: Johan Nybom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och stjernornas frida, heliga ljus,

De gå på himmelen opp;

De lysa så klart öfver vågens brus

På ros och på liljeknopp.

Ännu växa rosor uppå jorden.

»Jag glömde ej dig för en annan mö,

Du lilja på öde strand.

Men jag har brottats med Nordan på sjö;

Han kylt mig med isig hand.

Men än växa rosor uppå jorden.

»Han kunde ej släcka mitt hjertas lif:
Min sista tanke var du.
Snöjungfru, du ljufva, du vana vif,
Du känner min ande ju? ...
Ännu växa rosor uppå jorden.

»Guldporten re’n öppnas i himlens sal,

Brudriddarne redo stå,

Och tärnor af englar till tusental

Med stjernljus emot oss gå.

Ännu växa rosor uppå jorden.



»Så kom, du trogna, du vana brud!
Med mund förtroligt mot mund,
Vi glada nu gå till bröllop hos Grud:
Död heter vårt lifs förbund.
Ännu växa rosor uppå jorden.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:05:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktnybom/1/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free