- Project Runeberg -  Samlade dikter. / Förra delen /
333

Author: Johan Nybom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Med den vill jag vandra så tyst och så mild
Och smycka med andakt den altarebild,
Den fordom han reste så hög i min själ, —
Der passar hon väl.

»Nu går han kan hända i främmande land
Och längterskan glömmer, som sitter vid strand
Och frågar hvar vind och hvar kommande våg,
Om honom den såg.

»När ynglingen far, tar han glömskan om bord,
Men qvinnan hon är för försakelsen gjord;
Att älska omätligt och minnas så varmt, —

Hur rikt och hur armt!

»Nyss såg jag en skimrande fjäril, som satt
Vid sin Rosas hjerta i fröjdernas natt;
Nar morgonen kom, då flög fjäriln och log,

Men Rosa — hon dog.

»Kanske är han fjäriln som bortflög och log,
Och jag, stackars flicka, är rosen som dog;
O, finge jag tro, att han kommer igen

Till sitt hjertas vän!

»Men icke han kommer och ren är det höst;
Han bryr sig ej om, att han krossar ett bröst,
Som slog blott för honom, som bedjande brann,
När hans vimpel försvann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:05:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktnybom/1/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free