Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se dessa smärtans dystra predikanter,
Som vilsne stå på andelifvets branter!
I deras hjertan tändes ingen stjerna
Och tanken raglar uti deras hjerna;
De såsom frågor uti lifvet stå,
Dem endast kärleken kan svara på, —
Den kärlek, som har mod att allt fördraga
Och halfva bördan af sin broder taga.
Se dessa syskon! Domens tunga börda
De släpa efter sig i nattligt spår!
Du mensklighet, om du din pligt förstår
Så vårda dem och deras öde vörda!
De flyktingarne ur sitt eget bröst,
I hvilkas blickar skygga lågor flamma
Och hvilkas halfförvridna läppar stamma,
De se på dig, — hör deras brutna röst,
Och slut dem såsom barn intill ditt bröst!
Hör klockan slår! Hvad lider det med dagen?
Kanske är domens dystra timme slagen
Och någon likes lott ur urnan tagen,
Att ödmjukt böja sig för Gud och — dö
I denna storm, som upprör eld och sjö.
Nu klämtar det i tornet, slag på slag:
Det ringer samman till en domedag.
Hvad skri, hvad larm! Dårhuset brinner!
Liksom en blodörn stiger flamman opp
På röda böljor öfver skogens topp.
Se! Massor utaf otämd rök sig hvälfva,
Och murarne i lågors famntag skälfva,
Och genom gallren sträckas nakna armar
Till bön; — men ingen mensklig hjelp förslår,
Ty sjelfva elden här vansinnig är
Och hungrig, den med glupskhet allt förtär: —
Här är det döden blott, som sig förbarmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
