Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu elden frossat nog: den mätt och rik
Ee’n vaggar på sin arm väl tjugu lik.
Ett väldigt dödsbål! — Offrens sista smärta
Såg ingen, ingen utom Gud och döden,
Som kom och löste dessa fångars öden
Och lade dem vid jordens kalla hjerta.
De ha fått frid uti den sista striden:
Ej mera stoftets börda trycker dem,
Och deras andar, vilsne uti tiden.
Från qvalens bädd af flammor flyktat — hem
Till boningarna i Gud Faders hus,
Som alla barn af samma fader hyser,
Der tanken återfår sin kraft, sitt ljus,
Och känslans varma källsprång ej förfryser.
Du Gud, som stält din tron i evigt ljus,
Du väldige, hvars skugga heter verlden!
Åt blinda och åt seende, på färden
Igenom öknars sand och stormars brus
Gif nåd! — Hur våra öden här ock hvälfva,
Om tankens senor slappas, slitas, skälfva,
Och ögats sol i vanvetts natt går ner,
Der det, förvirradt, endast spöken ser,
Gif frid, gif ljus, om också först i döden,
Och låt en engel lösa våra öden!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
