Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAFVET.
18§7.
Mell dig, friska, fria, omätliga haf,
Du slägtens vagga, du slägtens graf,
Du skapelsens böljande hjerta!
Ur dig i tidernas morgon steg opp
Den grönskande jordens jättekropp,
Den unga den leende Hertha.
Då log du, du brann ifrån kust och till kust?
Och armen, som skälfde af kärlek och lust,
Du slog kring ungdomliga länder.
Allt var ju så rent, så skönt-och så godt,
Ty nyss ur Gud Faders hjerta det gått,
Välsignadt af himmelska händer.
Och verlden stod leende, blyg som en brud
I hela sin kärleks skimrande skrud,
Och upp trädde himmelens stjernor
Och göto sin heliga, skära glans
På hafvets och jordens förmälningskrans
Och voro på festen brudtärnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
