Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL EN VÄN, SOM FÅTT KORGEN.
Min broder, väl jag vet, hur du har älskat
Och hur din känsla, lik en gyllne kedja,
Sig lindat kring ett ljuft, ett qvinligt väsen:
Hon satt som drottning i din skönsta dröm,
Hon satt som krona på din framtids blomma,
Och hennes kärlek som ett purpur-inslag
Lopp genom duken af din lefnads väf.
Hvart leende af henne blef en moder
Till ädla’tankar och till ädel handling.
O, när en sky af ömhet hastigt flög
Fram öfver hennes azurblåa öga,
Som tog uti sin spegel jord och himmel.
Och hennes tysta tårar talte ord,
Dem ingen skald förmår att återgifva —
Ord, hvilka genombäfvade din själ
Med blixten af en öfverjordisk glädje —,
Då undrar ingen, att du lycklig var.
Den bittra kalken iskänkt är åt dig:
Töm den med styrka, öfvergifne broder!
Väl är han grumlad nu, din lefnadsflod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
