Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och fridens månljus hvilar ej deröfver,
Väl rufva stormens andar i ditt bröst
Och hoppets trast, som satt och sjöng der inne,
För alltid tystnad, ligger kall och död;
Dock urdrick bägaren med styrka, broder!
Den räcks dig af en hand, som trogen var, —
Och se se’n opp emot en — vanlig qvinna.
Dock döm ej henne du, hur kall hon är,
Hur död hon äfven synes för dig vara!
I hennes hjerta kanske går ändå
Ett källdrag öppet i den sköra isen,
Som tager upp din bild och gömmer den
Och frossar bittert af en skendöd kärlek.
O, qvinnan ofta föds till offerlam;
Hon sleker handen tyst på sina bödlar,
Och vandrar sedan tålig fram till bålet,
Der hennes hjerta är bestämdt att brinna.
En svarfvad bricka i ett bräckligt spelbord,
Hon flyttas nyckfullt både fram och åter
På små afsigters lumpna tärningskast.
En köpmansvara hon så ofta är,
Som än går bort för guld och än för ära,
Och hennes kärlek oftast jäfvig är,
Just när det gäller hennes hjertas lycka.
Du känner verlden. Säg, att jag har rätt,
Och döm ej qvinnan, men beklaga offret,
Och fall ej ned i denna hjertats tvinsot,
Som tyst lönmördar både kropp och själ!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
