Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 EMIL HASSELBLATT
rons fasta punkt, där hans själ tar fäste. Genom
den kommer han att älska också livet. Men det blir
på samma sätt som Hernani älskade sin lycka. Vart
ögonblick väntar han att höra klangen av det horn,
som kallar honom bort ur dess famntag. Han så
att säga njuter ögonblicket i skuggan av det
oändliga. Varandets mysterium är för honom
oupplösligt förbundet med förgängelsens. Livet i sig självt
är bara en episod, ett brottstycke, en spillra. I döden
har det sin fullkomning och förklaring; det är för
den vi mogna. Där upplöser sig våra erfarenheters
splittrade och oroliga mångfald och lagen härskar i
sin enkla och sublima storhet, den ensamt heliga och
oförytterliga bland allt som finnes till. Det ligger
någonting religiöst i detta uppgående i
allförintelsen. Det är gnistans längtan till bålet, droppens till
havet. Panteistens evighetsförnimmelse är
medvetandet om att få »gro och knoppas i det helas stora
liv». Så böjer han undergivet huvudet mot
»upplösningeas blida, barmhärtiga sköte» och drömmer
vackra, tillitsfulla barnadrömmar om den åtrådda
tid, när
»Mor Död mig skänker sin ljuvaste dröm
om söndag och skollov och sjusovarvila.»
Det ligger ingen livsfientlighet i denna
åskådning. Det går genom Levertins dikt en stark
sugning mot den sinnliga verkligheten, mot nuets fröj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
