Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSCAR LEVERTIN 21
der och njutningens sötma. Det är livets egen
stämma i hans natur. Långt in i studiekammarens
stilla ro hör han sirénsången från sinnenas lockande
röster:
»Jag ville part i vilda vimlet vara
med bröstet fullt av fröjd, av gråt och brott
och icke alltid vise domarn bara
med vågen i sin hand på ont och gott.»
De fåvitska jungfrurna, som spilla sina lampors
olja och med fulla händer ösa ur livets brunnar, äro
hans hjärta betydligt närmare än deras visa systrar,
och den sista tanke, som skuggar hans arbetsbord, är
denna: var det hela något värt, är vetandets klara och
frostiga ro, köpt mot hjärtats bävan i stundens lust
och kval, en fullgod ersättning för den förspillda
förstfödslorätten till själva livet? Det hänger
samman med hela hans väsens dubbla traktan. Inga
läppar pressa så hårt mot livets mun som de, över
vilka insikten om alltings förgänglighet andats sin
isande kyla.
För Levertin beteckna dessa år en period av
stigande produktion och oavlåtlig inre växt. De äro i
hans dikt den soliga högsommaren efter åttiotalets
vårliga islossning. Det är en förvandling, som
kommer med ens, förberedd visserligen genom små
poetiska försyndelser mot det, som strängt taget var god
litterär ton inom de kretsar han tillhörde, men när-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
